så ja... vet inte om jag ska ta bloggpaus eller nåt skit. eller om jag ska skriva av mig. vill nog inte göra något egentligen.. men nu blir det att fokusera på mig.. som jag alltid gjorde.. höll på att förändra mig och det märkte ni nog alla. Hur villig var jag egentligen att förändra mig? Ta bort det som var jag? Kan säga att jag var jävligt villig att göra vad som helst. Men nu kan jag gå tillbaka till samma gamla jag igen.. men vill jag det?..
det jag vill är att vara älskad, hitta den rätta. Hur svårt ska det vara? Jag ville nog aldrig inse , även om jag alltid visste.. att det inte var rätt. Hon som är rädd att vara ensam vare ja.. Hon som har en sån hård yta, men som är så jävla bräcklig på insidan.. Som egentligen vill gå och sätta sig i ett hörn och snyfta, fast istället lägger en dryg kommentar?. det är så vi funkar.. Jag är hur ledsen som helst att det blev såhär och du kommer finnas i mitt huvud idag, imorgon, och kanske om några veckor eller månader. Men nu blickar jag framåt och ska hitta det som gör mig lycklig.. Jag vet att det kommer bli bra , och det kommer att ordna sig. Men man vill känna sig speciell..
Bekräftelse är något alla måste få. Men efter alla dessa jävla tvivel som bråkade med min hjärna och fick mig att inte satsa så kom känslorna, vilket jag ångrar nu. för nu är allting försent.

Jag var aldrig den som blev kär, jag var aldrig den som grät över en kille, inte heller den som brydde sig speciellt mycket. så jag undrar hur det kommer bli nu.. men som sagt, blicken framåt och framgång i sikte. jag klarar det här , som jag klarat allt annat.

du kommer alltid att vara speciell för mig. <3