Jag älskade att vara barn. livet var enkelt. det var så lätt att älska och bli älskad, att inleda nya relationer och vårda de man hade. Det känns så läskigt och tomt när man öppnar ögonen och inser att det faktiskt är över, det kommer aldrig att komma tillbaka. Att ge och få kärlek blir bara svårare för varje år som går. det kommer inte naturligt av sig själv längre, långt ifrån.

Jag fattar liksom inte vad fan som hände där på vägen, var jag plötsligt tappade intresset, passionen och nyfikenheten. Jag har nog inte så mycket kärlek i hjärtat längre. jag önskar jag hade mer, för jag saknar att älska livet sådär som jag gjorde när jag var en liten tjej. När allt var spännande. det var så länge sen nu.