så jävla trött påt,
det här förändrar allt , eller hur ?
förändrar allt som vi nånsin stått upp för.
vänskapen, gemenskapen.
det vi alla delade, var unikt.
ingen av er får ut något, ni sårar bara.
gör varann så jävla ont.
vi som står i mitten, ser hur allt sakta hakar sig loss
kedjan som höll ihop oss rostar och tynar bort.
platsen som fanns på kartan suddas ut
alla dagar , alla minnen raderas.
det är inte såhär vi ville ha det.

men oavsett vad , vet jag att ni aldrig glömmer oss, och dom vi var.
och vad som än händer kommer jag alltid älska er.

åbyfolket, ni vet vilka ni är.